Välkommen 40-årskris

 
Hej alla fina!
 
Hoppas ni har en fin kväll. Jag sitter i tv-rummet, Vendela sover och Albin och León tittar på barnprogram uppe på övervåningen. Snart ska vi natta men jag tänkte hinna skriva lite här. Som jag sagt tidigare, det är så himla kul att så många hittat hit och det är så roligt med allas kommentarer och pepp. 
   Välkommen 40-årskris, är rubriken på detta inlägg:) Visst låter det galet? Men det är faktiskt så jag känner, för det mesta i alla fall. Nu är jag i och för sig den typen som krisar lite varje dag, hahaha, men om man ska tala om en av de stora kriserna i livet så har 40-årskrisen varit rätt snäll mot mig.
   För mig har 40-årskrisen inneburit en helomvändning vad gäller kosten. Den har inneburit en helt annan medvetenhet vad gäller hälsa och miljö och jag är så otroligt glad för det! För hade jag fortsatt som jag gjorde med matvanor som var skadliga för kroppen, hade jag inom några år fått högt blodtryck, övervikt och andra kostrelaterade sjukdomar som ett brev på posten. Jag mår bra för jag tar hand om mig själv- så enkelt är det. Visst nojar jag över gråa hår och att jag fått nåt som liknar en extra bilring på ryggen:) men jag har slutat lägga så mycket fokus på det och vet att om jag tar hand om mig själv genom att äta rätt och motionera så kan jag liksom inte göra mer. Och jag känner att jag ger mina barn de bästa förutsättningarna för att välja en hälsosam och miljösmart livsstil. De äter helt vegetariskt hemma och vi är noga med att inte äta för mycket socker. Visst, ibland faller jag också till föga när vi står på ICA och barnen ber om en glass. Men inte varje dag. Inte ens en gång i veckan. För mig var det flera saker som ledde till att jag valde en vegansk livsstil, att jag en dag kände att det var dax att starta på nytt. Och så gjorde jag det. För andra kommer det kanske inte pang bom, utan är en mer gradvis övergång. Man äter vegetariskt en dag i veckan, sedan blir det kanske fler dagar och till slut har man lagt om sin kost till en helt vegetarisk eller vegansk kost. Många som aldrig har tränat i sina liv börjar träna runt 35-40 årsåldern. Det är då man inser att även kroppen lyder under gravitationslagarna, och att inget kommer gratis.
   Egentligen kanske det inte borde heta kris? Oftast är ju 30- eller 40- årskrisen starten på något nytt i våra liv. Transaktionen kan vara jättejobbig och smärtsam, men när man tagit sig igenom det är man starkare och klokare  (förhoppningsvis:) och kanske har det lett till något bättre. Ja, detta var lite av mina funderingar idag. Nu ska jag natta barnen, jag hoppas på en smidig läggning utan några större kriser;)
   Hoppas att ni alla har en jättefin kväll, ses imorgon!
 
Kram
0 kommentarer
Follow